Vad menas med flumskola?

Apropå dagens ledare i DN

Vår skolminister JB är naturligtvis ute i vällovligt syfte när han försöker återupprätta den gamla pluggskolan. Det bör man respektera. Men när han samtidigt deklarerar att han avskyr flumskolan så kanske att han kastar ut barnet med badvattnet. Vad menar han med flumskola? Detta epitet som alltför ofta och slarvigt används som generell stämpling och som så lättsamt tycks avhända brukaren från redovisningsskyldighet. Ett ansvarslöst sätt att slippa ifrån argumentationen. Kunskap och kompetens är stora och komplexa frågor vilket jag strax ska återkomma till.

När man benämner institutionen skolan, och det är vad det handlar om, inte någon enskild skolenhet, som flumskola drar man alla över en kam och i föraktande ordalag också nedvärderar det övervägande antalet skolenheter som fungerar mycket bra. Man får intrycket av att alla skolor vore rena bedrövelsen och det är inte sant. Trots allt har denna flumskola uppenbarligen fungerat så bra hittills att vi alltjämt lyckas hålla en tätplats i standardligan bland jordens alla länder.

Tillbaka till frågan om kunskap. Kunskap kan kanske sägas vara något bestående, ett arv att förvalta och förmera. Som ett språk där vi efterhand lär oss allt fler glosor. Vi lägger till, vi assimilerar kunskap för att använda Jean Piaget’s vokabulär. Med kompetens förhåller det sig möjligen annorlunda. Kompetens definierat som förmågan att använda sin kunskap behöver samspela med omvärlden och dess snabba förändringar. Är på så sätt mer av färskvara. Vi tvingas allt oftare till vad Piaget kallar ackomodation – hela vår verklighetsuppfattning, vår karta, kan behöva förändras. Det handlar inte längre om nya glosor utan om ett helt nytt språk. Att mot denna bakgrund hävda att han/hon vet vad som är rätt kunskap – att entydigt definiera behovet – är ganska kaxigt. Och farligt! När man pekar på flumskolans illitterata ungdomar som går bet på avancerad matte så kan man lika gärna ställa upp motbilden alla frimodiga ungdomar som gjort Sverige till en ledande musiknation (med stora nationella exportinkomster), ungdomar som vågar debattera, som brinner av entreprenörsanda, som reser jorden runt och talar engelska bättre än någon fyrtiotalist nånsin lärt sig göra, som vågar testa sina gränser, som lär sig konflikthantering och lär sig att hantera problematiken kring etisk och religiös mångfald, som använder alla it-och telecomtekniker lika självklart förtjust som vi äldre blir förvirrade. O.s.v. Så vad är ”rätt” kunskap i JB:s pluggskola? Och inte att förglömma, skolan har inte bara sin inre värld att hantera utan en långt mer komplex yttervärld att samspela med än på gamla pluggskolans tid.

Jag vill slutligen än en gång i min blogg lyfta fram Agneta Lagercrantz fina dikt om kompetens. En dikt hon skrev inför och läste upp på ett seminarium för många år sedan och som jag fick hennes tillåtelse att ”använda”. Så njut och fundera!

Kompetens. Kompetens? Kompetens! Kompetens*
Man hör ordet bara precis till en gräns
Kompetens kompetens kompetens kompetens
Det låter som komp i en rytmisk frekvens
Kompetens: Är det intuition eller intelligens?
Är det särskild förmåga eller något som känns?
Är det kunskap, begåvning, en godkänd licens?
Eller är kompetens, kompetens, kompetens, kompetens
inte kapacitet, inte skicklighet ens -utan summan av min existens?

Agneta Lagercrantz