Vaddå fotboll?

Vad är det för fel på mig? Salig Farsan – heder åt hans minne - tvivlade emellanåt på att jag verkligen var hans son. Jag minns stunder då jag kom hem på besök till föräldraskapet i maj eller juni. Solen bara ödslade sin energi, fåglarna stämde upp sina bästa arior, blommorna tävlade ikapp om färgprakten och livet bara kokade. Knack, knack. Hej, var är Farsan? Jo, han satt instängd med persiennerna nere och såg på TV. Och det var inte nån dokusåpa han var fängslad av, de fanns f.ö. inte då om man inte ska räkna Onedinlinjen eller Dallas dit och det kanske man inte ska. Jag vet inte som aldrig sett ett avsnitt ur varken dessa eller nån annan såpa. Se där, ytterligare en defekt i min själsliga uppsättning! Tillbaka till Farsan så, vad var det som trollband honom så? Idrott förstås! Helst hockey eller fotboll.

Farsan var normalt en mycket lugn, klok och försynt personlighet men i dessa stunder kunde han bli rent farlig och vi barn hade en säkerhetszon med en radie om två meter från stolen som var hans borg. Råkade man sig in i den zonen när nåt gick galet i rutan kunde man åka på en riktig tjolablängare, en sann hästspark. Men jag då - och nu kommer det - jag är alltså inte ett dugg idrottsintresserad! Typiskt felnavlad med andra ord. Vad gör man?

I min gröna ungdom hände det förstås att jag spelade handboll, på ganska avancerad nivå faktiskt, kappseglade, körde mc – bara för att jag trodde att det var så man skulle göra. Egentligen gjorde jag mest illa mig, särskilt i den brötiga handbollen. Körde omkull med mc:n. Minns förresten en handbollsmatch i Eriksdalshallen när jag plötsligt fick hoppa in som målvakt och gjorde en praktfull utrusning, vigt utspänd som en stjärna. Jag räddade bollen och lärde mig samtidigt vad en suspensoar hade varit bra att ha till. Nej, jag vet inte. Springa och hoppa och jaga läderkulor, kan det verkligen vara något att hetsa upp sig för?

Jag inser att det under ytan döljer sig starka och delvis grumliga krafter och det är säkert bra med all idrott. Funkar kanske som nån slags ventil. Ungdomarna får något meningsfullt att syssla med. Å andra sidan tycks det mig som om mycket håller på att gå överstyr i girighetens glada tidevarv. Från lek till blodigt allvar, tvärtemot utvecklingen på börsen där det motsatta tycks gälla. Så fick jag det sagt igen! Man undrar ju! Men nu ska jag inte vara sån utan i milt sinnelag gå ut i den efterlängtade sommarvärmen och njuta av den fuktiga jordens doft i växthuset. Och kl. 18.00 tänkte jag åka handla. Skönt att ha affären för sig själv.