Ordning eller kaos?

Ordning eller kaos? Hur det är hemma kan vi ju ha lite olika meningar om liksom vem som i så fall bestämmer. Och du får nog olika svar beroende på vem du frågar. Utanför hemmets trygga ramar då, därute i den bistra verkligheten?

Kaos. Slumpen och tillfälligheterna styr. Du finner ingen ordning eller mönster. Är det kaos som är vår verklighet? Då är verkligheten säkert ganska otrevlig.
Motsatsen då? Total kontroll. När allt styrs av förutsägbara lagar och regler. Ordning och reda till 100%. Egentligen ingen rörelse alls. Inga överraskningar. Vem skulle vilja leva i den verkligheten?

Låt oss nu betrakta en myrstack. Råder här ordning eller kaos? Inte lätt att svara på eller hur. Nånting mitt emellan kanske? En ordnad oordning. Där finns rimligen ingen överordnad och/eller medveten plan men ett näst intill oändligt antal individuella beslut (eller nån form av programmerad betingning) och handlingar som bidrar till en gemensam ordning, ett önskvärt och upprepat mönster. Om det inte vore sant så skulle ingen myrstack likna en annan. Rätt häftigt! En rafflande följdfråga måste bli, är denna tingens ordning menad att gynna den enskilda individen och hennes frihet eller kollektivet? Vad är förutsättningen för vad? Ytterst handlar det förstås av självändamålet artens fortlevnad.

I myrstacksperspektivet blir allt tal om valfrihet, självförverkligande och den fria individen intressant. Leder vår sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-kultur – som egentligen handlar om girighet - till kollektivets kollaps och därmed till att hela grunden för vår existens rycks undan? Frihet till döds. De yttersta konsekvenserna av denna kultur torde vara att den ultimata friheten är ett totalt oberoende av andra människor. Upplevt i kollektivet vore det att jämställa med kaos. Ingen samordning alls. Ingen myrstack. Motsatsen åter, ett totalt beroende av kollektivet, innebär å sin sida brist på rörelse. Sannolikt heller ingen myrstack.

Handlar det om att våga vara lagom beroende av varandra? Är det nödvändiga kittet det idag alltmer sällsynta värdet hänsyn, d.v.s. att våga avstå något av min personliga frihet och bekvämlighet till förmån för andra? Omvänt uttryckt - att våga ge något från mig till dig. Frihet behöver ju relatera till något för att inte bara bli tomhet, ingenting. Att visa hänsyn kan också uttryckas som friheten att välja till, att ge. Frihet att välja till eller från vad – frågan är ofrånkomlig men svaret är inte alltid givet. Givet är däremot att andra värdebegrepp som självaktning, etik och moral är starkt kopplat till frihet och hänsyn. Minns också att för mig är du en i kollektivet och vise versa. Vi är alla både individer och samtidigt en del av kollektivet – vare sig vi vill det eller inte.
Det här lämnar ju stort utrymme för dilemman: tänk dig t.ex. den lugna viken där folk i stugorna omkring njuter av stillheten. Någon får för sig att nu vore det kul att åka vattenskidor. Aktiviteten river sönder den tidigare stillheten. Aktiviteterna kan inte samsas. Ett inte ovanligt scenario. Individens valfrihet, hennes oinskränkta behovstillfredsställelse, kontra kollektivets. Vems frihet gäller?

Till slut kan man fråga sig åt vilket håll är vi på väg – mot mer kaos eller mer förstelnande ordning? Eller är det lagom som det är? Man kan också fråga sig vem eller vad som styr utvecklingen? Vem styr t.ex. börsen? Skillnaden mellan förändring och utveckling är också spännande, ett tema jag tidigare utvecklat här. Troed Troedsson har funderat på temat om myrstacken, och mycket mer, i sin bok Don´t Panic – som jag fortfarande inte hittat! DS

Fotot: Kent Bäckström