20061215

Alliansen förvirrar mig

Jag frustrerad? Ja, kanske det. Jag kommer nämligen inte underfund med vår nya regering – alliansen. Får inte ihop alla lösa bitar i min skalle. Låt mig mycket själviskt häva ur mig några osammanhängande pusselbitar i rent terapeutiskt syfte. Blir även du förvirrad ber jag redan nu om ursäkt.

Det stora väljartappet måste väl betyda något mer än - som de själva påstår - att de ännu inte hunnit visa vad de går för? Tänk om det är precis tvärt om? Så kan jag fundera. Ojdå, kanske folk tänker, det var inte det här jag röstade på, det var tusen kronor mer i plånboken. Man hör som bekant det man vill höra. Selektiv hörsel liksom. Tänk om den tusenlappen betydde mer än omsorgen om jobben som alliansen ständigt mantrar om? De flesta som röstade har ändå jobb och solidariteten har alltid ett pris. Ärligt och cyniskt talat. Jag gillar inte att vara cynisk men väl ärlig, så det här känns som ett moraliskt dilemma. Ett av många, ska jag tillägga. Men vi gör bara det vi tidigare sagt! Säger alliansen. Sant, men en del mummel i skägget har det varit och vem orkar sätta sig in i alla detaljer i och konsekvenser av ett valmanifest?

Dessutom - när Reinfeldt i valdebatten, högst indignerad och entydigt, slår tillbaka påståendena om en tilltänkt utförsäljning av akutsjukhusen som fabler och sen Göran Hägglund fabulerar ihop just ett sånt förslag – vem/vad ska man då tro på? Dessvärre känns denna vinglighet parat med en viss tafatthet som ett alliansens adelsmärke. Jag kan tycka att det råder brist på beslutsfäighet (härligt ord!) och stabilitet. Som om regeringen vore en skön förening av ett gäng glada amatörer och brådmogna valpar utan livserfarenhet – barnsligt glatt och förvånat yrvakna som ministrar och kanslister i Sveriges regering. Var det elakt sagt? Förvirrande och paradoxalt nog uppstår dock emellanåt en förfärande beslutsfäighet. Och då jäklar, då kör man på så det ryker utan att titta åt varken höger eller vänster. Full fart framåt (?) iförda både skygglappar och hörselskydd. Bara det går fort liksom. Hej å hå vad det bär iväg över stock och sten! Jag får en bestämd känsla av att det saknas något mellan noll och hundra om du förstår vad jag menar. Är det månne sånt som brukar kallas regeringsduglighet?

En annan sak som förbryllar mig är ”framåt”. Vem vet åt vilket håll framåt är? Jag är ju bara en enkel och lagom förvirrad undersåte men jag tycker att alliansens framåt pekar bakåt. Kanske har jag bara tagit på mig kepsen bakofram men jag tycker att man tar sig an morgondagens utmaningar med gårdagens verktyg. Tänk om sänkningen av a-kassan, som regeringen så tvärsäkert utmålar som frälsningsreceptet för nya jobb, leder åt fel håll? Gårdagens lösning. Hopplöst omodern! Vilken blåsning! Det finns faktiskt nya rön som skulle antyda att så kan vara fallet. Läs t.ex. den aktuella rapporten från TCO. Men det är klart, det är en partsinlaga….

En kuriositet - vem tycker du har mest otur, den nya eller gamla regeringen –när jobben nu trillar fram ur skrymslena i rasande takt? Den gamla hade otur med timingen, den nya kan inte ta åt sig äran och får allt svårare att peka på den gamla regeringens misslyckande.

Möjligen är det en personligt färgad villfarelse men det verkar som om de konkreta beslut som ändå kommer ut mest är negativa? Bort med fritt inträde på museerna. En slags symbolfråga som det var väldigt bråttom med. Bort med public service. I alla fall nästan. Och en hel massa andra nedskärningar och nedläggningar här och där. Istället en massa höjningar. Det är klart folk undrar, tänker jag. Och var är min tusenlapp mitt i alltihopa, kanske de frågar sig. Så här hade vi nog inte tänkt oss det hela! Jo, jag vet, allt påstås vara varudeklarerat men var är min tusenlapp?

Till syvende og sist handlar det i mina ögon ytterst om människosyn. Kanske hårt sagt men en kultur som definierar frihet som ägande och i termer av köp och sälj, som sorterar människor i fack som kunder eller ekonomiska enheter tänker och handlar annorlunda än den kultur som oftare tar ordet omsorg och solidaritet i sin mun. Skillnaden i det lilla perspektivet, i de enskilda besluten, är kanske inte direkt märkbar men i det stora perspektivet blir mönstret skrämmande tydligt. Och frihet är dessutom ett svårt begrepp. Det måste relateras - frihet från vad, frihet till vad? Vems frihet? M. Treschows?

Tack, nu mår jag bättre!

1 kommentar:

Anonym sa...

Sant! det handlar om människosyn när allt kommer till kritan.