Är du konsumist?

Är vi inte alla det mer eller mindre? Spenderar en stor del av vår fritid på nåt gigantiskt köpcentrum eller i nån häftig galleria. Kanske t.o.m. utan ha något bestämt mål för vår handling? Bara kul att titta runt lite och köpa nån rolig (onyttig) pryl. Jag ska inte köpa mig fri apropå köpa, det drabbar mig också. Som häromdan när jag fick för mig att köpa ny bil. Citroënfantast som jag är slängde jag lystna blickar på en hyggligt ny C5:a. Blå. Kombi förstås. Vår trofasta XM har ju, som du trogne läsare redan vet, nu burit oss nästan 7 varv runt jorden utan att knota – ja, bortsett då från att hon i höstas blev lite trött i Falun och fick ont i generatorn. Fick nästan genast jag tänkt bilbytartankar dåligt samvete, hon – XM:n – är ju helt kurant idag. Ska bara byta ut en hydralventil så att jag slipper studsa runt på vägarna som i en vanlig simpel bil. Och C5:an är faktiskt trängre. Läste sen olika C5-ägares omdömen på Vi Bilägares hemsida och fann alltför många elfel. Visserligen står vi fantaster ut med mycket elkrångel men det finns ju gränser. Vår XM brukar för det mesta laga sådana fel alldeles av sig själv bara man inte lägger sig i. Okey, det var kanske ett negativt urval på hemsidan och de flesta är nog nöjda med sin C5. Men så tillkom miljösamvetet. Klart man måste köpa en miljöbil! Nu finns ju C5 diesel med partikelfilter men då börjar vi tala en budget som inte är min. Och XM:n som redan är avskriven och rullar bekvämt för 25 kr/milen inklusive allt! Det blev för krångligt, jag slog bilbytartankarna ur hågen och kände mig djupt lättad. XM:n gav upp ett tut!

Jag vet inte varför jag numera spårar ur så dant. När jag satte mig vid tangenterna så hade jag stugan på udden i Vänern i tankarna. Kan ju verka långt från Citroënen. Även om den alltid tar oss tryggt mellan hemorterna. Men det hade med konsumism att göra ändå. Till stugan finns inte ström dragen. Det har jag säkert nämnt tidigare. Ej heller telefon vilket i dagens mobilsamhälle inte spelar nån som helst roll. Jo, det gör det förresten – mobilen har på flera sätt haft en menlig inverkan på stugkulturen! Jag säger inte att det var bättre förr men det var lugnare. Det var också lugnare innan vår lilla väg röjdes genom skogen så att stugan blev tillgänglig med bil. Bekvämligheten har ett pris! Förr parkerade vi på andra sidan lilla viken – Kilsviken. Uppe hos Nilssons. Och rodde över. Eller så seglade vi Vänersnipan in till Åmål var tredje dag för att handla och hämta posten. PR. Poste Restante. Miljövänligt. Posten låg för övrigt bekvämt tillgänglig mitt i stan. På Kungsgatan. Så ej numera!

Nej, nu håller jag på att svimma av nostalgi igen. Vad jag egentligen vill säga är att vi i stugan hade och fortfarande har mindre köpbehov. Eller snarare mindre behov av att köpa. Nu finns det förstås ingen glassigare galleria i Åmål att spendera tid i, tack och lov för det, men det handlar inte om det. Det handlar om att mer äkta och innerliga behov har möjlighet att mer oblygt träda fram och bli sunt tillfredsställda. Umgänge. Långa trevliga måltider. Bokläsning. Skriva musik. Ta skogpromenader. Uppleva örnar eller storskrake (jodå) vid Vänerns horisont en tidigt morgon i kanoten.

Du kan alltid invända att – det är klart, när det är sommar och sol och du har semester! Undra på det! Jovisst, det är sant, men det pekar ändå på att alternativen finns där. Att kanske andra och äkta behov i sin gömda tillvaro istället fylls av usla ställföreträdare större delen av året. Och hur mår vi av det?

Du kan också invända att – vill du att Sverige ska stanna kanske?! Vill du öka på arbetslösheten? Det är klart jag inte vill men samtidigt är min tro den att konsumism inte är en hållbar idé. Förr eller senare når vi ändå vägs ände och till stor del tecknar vi krita på ungarnas framtid. Som jag tidigare sagt i bloggen är jag vankelmodig och tror allt emellanåt att vi mot bättre vetande kommer att tippa över gränsen. Största hotet är kanske de många små beslutens tyranni, d.v.s. ingen kan göra anspråk på att ha tillräcklig makt för att ha kontroll. Ett skepp med tusen roddare som alla ror åt varsitt håll går inte att styra. Marknaden är ett sådant skepp. Och med de gigantiska globala företag vi har idag blir politikerna reducerade till tjänstehjon. Så vem styr och vart? Varför?

Men, som sagt, överge aldrig hoppet! Om du och jag, våra grannar, kanske en del av bygden och några till bestämmer oss för att sätta våra äkta behov före de usla företrädarnas så kanske ändå….