Nu går vi mot Nyår

Jaha ja, då har det lackat färdigt för i år då. Blev julhelgen som du tänkt dig? Mätt? Själv ska jag alls inte klaga, både mätt och belåten. Speciellt nöjd är jag över kalvaladåben som jag rört ihop eller vad man nu gör. Sån var det länge sedan vi hade på julbordet. Sen har jag äntligen givit mig i kast med bakmaskinen jag fick redan i september av mor i huset och yngsta dottern. Facit så här långt – två lyckade bak och ett fiasko. Det senare vet i tusan vad det beror på, mig eller maskinen? Jag föredrar så här långt – innan haverikommissionen ger sitt utlåtande - att skylla på maskinen. Problemet annars är nog inte bakandet i sig utan var vi ska husera apparaten. När vi flyttade in i huset här i det fagra Gustavsberg för 11 år sedan njöt vi oförbehållsamt av alla fria ytor. Härligt spatiöst. Lättstädat. Så här skulle vi alltid ha, sa vi nöjda efter att ha rensat bort en mängd prylar i samband med flytten. Jag tror vi fyllde en 8 kubikmeters container. Jovisst. Och fort har det gått! Att fylla på igen alltså. Hur går det till egentligen? Försåtligt smyger det sig på en. Tiden går och plötsligt upptäcker man att de fria ytorna är lika med noll. Igen. Prylar överallt. Inte minst i köket. Det är som med exploateringen, åtminstone här i Värmdö – så länge som det finns en fri yta ska den bebyggas.
Motsvarigheten hemma och inne är naturligtvis att varje fri yta måste belamras. Det är som en naturlag. En lösning vore ju att bygga ut men jag anar att det bara blir en kortsiktig lösning med ännu fler prylar. En annan att åter ta till en rejäl container. Tills vidare får den stå på golvet i förrådet, min nya bakmaskin.

Nu ser vi fram mot nyår istället. För några blir det skönt att äntligen få bli av med detta jäkla skitår, för andra att kanske lite sorgset vemodigt ta avsked från en gyllene tid. För oss alla gäller att vi går ett nytt år tillmötes, ett år med alla sina okända öden i sitt sköte,. Om framtiden kan som bekant ingen sia. Skrämmande eller spännande? Valet är vårt eget.

Mer av en slump än av glimrande planering har det artat sig så att vi vartannat år firat nyår hos goda vänner – vad vore livet utan dem? – i Bjursås respektive hos släkten i Funchal på Madeira. En lycklig omständighet som glada och galna svågern förlänat oss genom att bara finnas till. Vi är mycket glada i honom, den varma, härliga och stora släkten och själva Madeira. Jag måste snart berätta mer om Madeira känner jag, detta lilla paradis mitt i havet. I år väljer vi i den fortsatta balansens namn Bjursås. Inte heller fy skam! Du skulle bara se hur vännerna bor! Den utsikten är få förunnad! Och björnar runt knuten. Enda smolket är att vår Madame Citroën, du vet hon som är lite mer än en vanlig simpel bil, har behagat fastna i sportläget, d.v.s. fjärdingen är styv. Man skuttar fram istället för att glida som på mjuka moln. Kanske är hon lite nervös att åter fara förbi Falun där hon ju tidigare i somras fick ont i generatorn? Du kanske kommer ihåg. Jag ska nu alldeles strax gulla lite med henne och se om det hjälper.

Ha det bra så länge! Välj att ha roligt!