Salig gamla farsan var en ekorre. Till mammas stora förtvivlan. Kan vara bra att ha – var en av hans deviser. Och visst har mycket kommit till nytta också under årens lopp, något annat vore orättvist att säga. Sen finns det förstås grejer man inte vet vad det är eller vad de är till för.
Det lär ju finnas ett Mac Donalds-index? Jag skulle vilja införa ett annat index – ett Clas Ohlson-index. Han har ju likt Robert Lind i Kramfors funnits i alla tider. Och nu, tack vare farsan, och för att jag städade i bokhyllan, fann jag igen en massa gamla kataloger som jag glömt bort. Den äldsta är från 1952. Layouten, det hette nog något annat på den tiden, är i stort sig lik. Färg saknas förstås, och många artiklar har självklart tillkommit under åren, men grundstommen är densamma. Priserna omräknat i dagens penningvärde har förändrats men inte alltid till det sämre kan man konstatera. Nu tänkte jag så här att, genom att jämföra utbudet kan vi lära oss en massa om vår omvärld och utveckling. Det är här mitt nya index kommer in på något sätt, ännu ouppklarat hur!
Det första som slår en är hur populärt gör-det-själv var1952. Men idag då!? - invänder du med all rätt. Jovisst, vi spikar och hamrar på hus och verandor och snickrar så att stickor och spån yr. Skillnaden finns ändå där. Några dåtida exempel på ritningar och handledningar: stjärnkikare, ångmaskin, snickerimaskin (och en massa andra maskiner), vävstol, möbler av olika slag, allahanda och avancerade båtar, inspelningsapparat (bandspelare?), att lära sig göra intarsia (svårt!) och mycket annat. Cykelbil till exempel. Vad skulle då mitt index säga? Kanske att man borde bygga in någon slags nostalgifaktor till att börja med för nu börjar minnena falla på mig med en stor suck i hjärtat. Farsan byggde faktiskt en båt efter en sån ritning. I masonite! Vit var den och hade en luftkyld encylindrig inombordsmotor. Den sjönk sedermera hemma i Kilsviken till Petters i Kilarne stora förtret. Han drog not just där. Fisk var det gott om på den tiden. Mycket vimma om du vet vad det är för firre? Men tillbaka till index. Snickra på huset var tydligen inte så populärt. Eller så var det så självklart att det inte behövdes några handledningar? Spridningen på de tilltänkta aktiviteterna verkar vara större? Kan man inte ana också en slags nymornad entusiasm och framtidstro? Det var ju på 50-talet och strax efter kriget. Hade vi mer fritid på den tiden? Antagligen, trots att vi jobbade och gick i skolan på lördagarna. Framför allt tror jag fritiden användes på ett annat sätt. Det fanns inte så mycket färdigförpackade aktiviteter.
Titta! En glödstiftsmotor. Nr U 1200 ETA 29. 4,85 cc och 0,6 hkr vid 15 000 varv. En sån hade jag! Nu börjar jag snart gråta. Vem håller på med sådana idag? Vem bygger modellplan? Av den rätta sorten menar jag, inte de här riktigt avancerade och radiostyrda. Hur många plan kraschade man inte! Å andra sidan, det roligaste var kanske att bygga dem. Resan var målet. Balsaträ och zaponlack!
Du kunde köpa en simdyna för 6,40 kr eller ett gökur för 18 prick. De finns väl även idag? Kvicksilverströmbrytaren kostade 5 spänn och var ofarlig då. Eller man visste inte bättre. Jag har själv lekt med kvicksilverkulor på ett papper. Jättekul! Farsan hade naturligtvis också rent kvicksilver i en burk. Bra att ha!
Tiden går. Det var inte bättre förr men det är sämre idag, som nån sa. Jag vet inte om det är sant. Sant är i varje fall att dagens Clas Ohlson-katalog om femtio år också kommer att väcka nostalgiska minnen.
Klicka gärna på bilderna så blir de större!
20061217
Clas Ohlson - han har väl funnits i alla tider?
Av Uffe H kl. 11:49
Ämnen: Betraktelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar