Jag tänkte på en sak... tanken

Jag tänkte på en sak. Tanken. Själva tanken alltså. Hur och när kommer den till? Var vet jag förhoppningsvis men helt säker är jag ju inte. Jag fick en idé! Kan man ju fråga sig varifrån den kom. Låg det en massa lösa bitar – bytes – och skvalpade lite här och var i skallen eller någon annanstans i kroppen? Bitar som plötsligt och av en slump råkade samman och bestämde sig för att bli en idé. Är det så? Eller sitter det en nörd däruppe i hjärnkontoret och håller rätt på en oändlig mängd pärmar med erfarenheter i, arkiverade fragment från hela mitt liv, och som är beredd att blixtsnabbt rycka ut och sammanställa en ny kombination när jag pinglar i klockan? I så fall får man väl vara lite överseende med den stackar’n - om det blir lite fel emellanåt - för det blir det ju. Det kan inte vara ett lätt jobb. Särskilt inte nu i mogen ålder. Fler pärmar och segare ben. Och otacksamt många gånger när idéerna faller platt till backen. Var fick du den ljusa idén ifrån? - kan ju någon fråga lite sarkastiskt och då sitter vår bokhållare däruppe och deppar. Skuldfylld. Hade jag bara orkat…..
Med insikter är det annorlunda. Det är som om de alltid funnits där fast skymda för vår utsikt. Sen är ju frågan, vem drar bort slöjan, täcker av insikten, när du drabbas av ett stort - AHA!? För visst är det så - det där visste du ju redan!