Rofferi, roffera......Michael Treschow är bra

Läste Michael Treschows debattartikel i SvD i igår/onsdags. Men är han inte lite naiv ändå stora karl'n? Våra ”toppkrafter” må vara bra på att roffa åt sig, mindre begåvade är de tydligen i sånt som rör mänskliga förehavanden och psykologiska processer. Jovisst, jag älskar att generalisera! Så var det sagt. Nu tänker jag nämligen klafsa på med den breda penseln. Låt mig använda Michael Treschow som exempel utan att just peka ut honom som någon värsting. Låt mig därför nu också citera ur hans artikel:

” ..... Eftersom många medier så ofta anför mina styrelsearvoden - som om det fanns något samband mellan dessa och avtalsrörelsen - förstår jag den känsla som de uttrycker i sin artikel. ...//.....Är det något som är ett problem i sammanhanget så är det att de stora svenskbaserade företagen har en för låg nivå på styrelsearvodena, ..........”

Problemet syns mig vara att MT & CO inte tycks inse att snuskigt höga arvoden verkligen är ett problem. Inte för låga arvoden. Det bästa beviset är väl, precis som han skriver utan att han själv verkar förstå innebörden, att ”...medier så ofta anför mina styrelsearvoden…”. Sjäva bullret i sig är och pekar på problem. Varför skulle media envisas med sina skriverier om det inte fanns någon anledning? Om där inte fanns något som väckte energi? Nu kan MT förstås hävda att känslor inte hör hemma i sammanhanget. Hans resonemang bygger naturligtvis på intellektuella och rationella argument. Nu ska jag berätta en hisnande hemlighet - pssst Michael, världen upplevs inte intellektuellt! Läbbigt va? Tror du t.ex. att toppkrafternas till synes eviga och omättliga penninghunger bygger mindre på emotionella argument än folkets vrede över densamma?

Att rationella argument är bra att gömma sig bakom är en annan sak. En ofta praktiserad och vanlig taktik. Pssst Michael, jag har en hemlighet till – att förklara orimligt höga arvoden och bonusar med rationella argument är att drapera sig i kejsarens nya kläder, ty alla vi andra som med hänvisning till rikets väl och ve ständig åthutas av kejsaraspiranterna att vara måttliga i våra lönekrav – alla vi ser att kejsaren har rumpan bar. Är väldigt naken. Så se upp så att du inte förkyler dig! Vi som varit med ett tag ser hur de nakna älskar att överskatta sig själva och sina insatser. Överskattning tycks f.ö. vara den enda skatt de uppskattar? Vi vet hur många oduglingar som - tack vare goda konjunkturer, skickliga medarbetare och underchefer, tur och en massa andra irrationella omständigheter som ingen kan härska över – skamlöst kan slicka i sig vid kung Midas bord. Vi ser sånt och upprörs. Emotionellt! Det kallas mänskligt! Den rättmätiga upprördheten kan ta sig en mängd olika uttryck som du nog skulle kalla problem.

Men vi behöver behålla dugligt folk i landet! Hur många år har vi inte hört det argumentet som skäl att fylla godispåsarna till bristningsgränsen? Liksom att vi behöver locka hit utrikesfödda toppkrafter. Jag tror mig ha förstått att marknaden och framför allt intresset utomlands för våra svenska toppkrafter är ganska ljumt. Apropå överskattning och med några få undantag förstås. Flykten blir kanske inte så allvarlig ändå? Dessutom är jag övertygad om att många goda krafter – kanske godare - står beredda att träda till. Omsättning rekommenderas ju ivrigt åt oss alla andra underhuggare. Men då genom sänkta ekonomiska förutsättningar. Så låt oss testa flyktargumentet – låt konkurrensen flöda fritt bland toppkrafterna!

Förlåt mig Michael om jag var lite magsur idag. Visst, jag vet, det finns många bra krafter också. Här åker alla över en kam. Jag har kanske varit lite orättvis. Men jag sa ju att jag skulle måla med den breda penseln. Icke berörda får väl ducka. Dessutom tror jag de är så kloka att de förstår.

Hur som helst, nu hoppas jag att du börjar ana varför dina och kompisarnas arvoden faktiskt är ett problem vare sig du önskar så eller ej. Och, som sagt, var aktsam om rumpan i dessa kyliga tider!