Annars?

- Hur mår du?
- Tackar som frågar. Det knallar!
- Hur har dagen varit?
- Ingen idé att klaga!

Bara fraser eller? Salig Gits Olsson, hederlig gammal god krönikör om du minns honom, prövade en gång att svara bort i tok när arbetskamraterna rusade förbi hans arbetsrum i korridoren. Nåt i den här stilen:

- Tjena, tjena! Läget?
- Frugan hängde sig i morse och dottern är på rymmen. Bilen pajade på vägen hit.
- Kul! Kul! Annars?

Vi slänger ur oss fraser men är vi beredda att lyssna? Att lyssna är ju att ta ansvar och det orkar vi kanske inte med så många kontakter vi har varje dag i dessa tider. Vi orkar inte skapa äkta relationer till så många. Om så vore, vore det inte mer än mänskligt.
Och frågan återstår – vad är en bra dag egentligen? Måste jag ha vunnit på trisslotten? Hur mycket? Eller räcker det med att jag fick ett rart mejl från en avhållen vän? Ett vänligt leende? Att en fjäril satte sig på min tå? Ett ärligt erkännande på jobbet – det där gjorde du bra!?

Jag tänker på killen som vaknade av mystiska ljud nere på bottenvåningen. Inbrottstjuvar? Nervös och beväpnad med en blomkruka smög han sig sakta nerför trappan. Det hör till saken att han sov som gud har skapat oss, naken sånär som på en urtvättad T-shirt som lämnade rumpan bar. Glasdörren mellan hallen och vardagsrummet var stängd och han kikade försiktigt in i vardagsrummet genom rutan. Lyssnade på helspänn. Plötsligt känner han en kall blöt stöt i baken, hoppar till, tappar balansen och far framlänges rakt igenom glasrutan. Det var absolut inget familjens hund hade menat men vilken jycke kan motstå en naken rumpa? Nu finner hunden till sin förfäran husse liggandes på magen i vardagsrummet alldeles blodig. Kära hustrun har nu också samlat mod och funnit för gott att själv undersöka händelseutvecklingen. Också hon finner förstås sin äkta hälft liggandes på golvet. Men ingen tjuv. Mannen släpas in på toa och får skärsåren omsedda och tvättade med sprit. Gissa om det svider! Tussarna slänger frun omsorgsfullt i toan. Äntligen omplåstrad och rätt uppskakad sätter sig mannen på toastolen och tänder en cigg. Du kan tänka dig vad som händer! Han skulle inte ha slängt tändstickan i pottan – spritångorna exploderar med en redig knall. Nu finner hustrun för gott att ringa ambulansen som snabbt anländer men har problem med hur man ska lägga mannen på båren. Mage eller rygg? Lite snett på sidan får det bli. Ute på grusgången, när mannen berättar sin dråpliga historia, börjar en av ambulansmännen att skratta så häftigt att han tappar taget om båren. Mannen trillar ur och bryter armen i fallet. Här slutar historien. Man kan förstås undra om den är sann?

Man kan också undra om mannen tyckte att han hade haft en bra dag? Det är ju lite svårt att tro men varför inte? Han hade ju en omtänksam hustru och en tillgiven hund, om än en lite obetänksam. Han fick utomordentlig vård av trevlig personal på sjukhuset och han var hemma igen till kvällen. Fick sin favoritmat serverad. Vänner hörde av sig. Försäkringen täckte kostnaderna för skadorna. Det var ju inget inbrott! Och sist, men inte minst, han var begåvad med en stor portion humor. Men det är klart….