God Jul!

Man kan vara kluven inför julen. Kanske inte den julen som vi föreställer oss i fantasin – så som vi önskar att den vore – och som jag gissar ofta har sitt ursprung i barndomen. Den verkliga julen kan dock vara annorlunda. Så mycket ställs på sin spets, så många drömmar kan gå i kras. Ensamheten blir självlysande och svider för den som lever så mot sin innersta vilja. Barn far illa när alkoholen flödar fritt och berövar oss vett och sans. Föräldrar finns som tyngs av skuld för att inte kunna ge barnen i julklappar vad andra barn får i konformismens trångsynta och ofta grymma värld. Gamla motsättningar blommar upp och blir som nya. Ändå finns viljan där att tränga ihop oss - ”kära gamla släkten”. Det måste väl betyda något? Vad är det vi längtar efter så intensivt att vi år efter år försöker på nytt?

Men visst, den andra och positiva sidan finns också, tack och lov. Med genuin glädje och sann gemenskap. Så sant, livet är inte rättvist. Å andra sidan, det vore fel av de av oss som är lyckligt lottade att inte också njuta fullt ut av det i någon form av baklänges solidaritet med de som har det sämre. Inget kan bli bättre av ett sådant förhållningssätt.

Man kan undra hur vi firar jul om låt oss säga 50 år. Vad har då den ökade sekulariseringen betytt? Vad har den spännande utvecklingen mot ett mångkulturellt samhälle med alla sina trosinriktningar betytt? Har vi fjärmat oss från konsumtionshysterin för att återvända till en mer andlig – jag säger inte religiös – stund av närhet och eftertanke. Har andra värden ersatt de hårda julklapparna? När jag tänker tillbaka på mina ljusa barndomsjular på Torggatan i Åmål är det faktiskt inte julklapparna som först tränger fram. Alla barn gillar självklart julklappar, och jag med förstås, och jag blev säkert glad över de paket jag fick. Särskilt minns jag mekanot. Men framför allt minns jag stämningen. Att gå med farfar och köpa gran. Och att sen klä granen. Den var stor för det var högt i tak hos farmor och farfar. På alla sätt. Att åka spark till bryggeriet för att hämta kaggar med svagdricka. Att åka kälke nedför Kungsgatan – från järnvägsbron. Att bygga flaskbanor i snöhögen på bakgården. Att kika ut på torget med bussarna som var till hälften lastbilar. Att nalla av farmors goda kakor ur höganäskrusen i skåpen i serveringsgången. Allt detta och mer därtill sitter som ljusa minnen. En slags barnslig andlighet om man så vill. Är det något som kommer tillbaka? Upplevelser framför debet och kredit i julklappsbalansräkningen.

En tröst kan också vara att vi människor i de mest utsatta situationer kan finna stunder av meningsfullhet och till och med lycka.

Till sist vill jag önska dig käre läsare just en meningsfull julhelg, förhoppningsvis också fylld av glädje och frid. Gör det gott för dig på ditt speciella sätt!