20061219

Alliansens omsorg - administrativ eller empatisk?

Jag börjar ana vad som förbryllat mig vad gäller alliansen. Det har faktiskt med omsorg att göra. Omsorg kan läsas som sörja för, d.v.s. att se till att något händer. Ett slags administrativt synsätt. Omsorg kan också läsas som omvårdnad och hänsyn, som en vilja att ge och en gåva att få. Eller som Nina Bremer poetiskt uttryckte saken 1835 - Han var nära henne och omgaf henne med dessa små grannlaga omsorger, som äro så ljufva att gifva, så ljufva att emottaga då man älskar hvarann. Efter den vackra bilden blir det svårt att återvända till vår mer kärva vardag men jag har att försöka. Idag förknippar vi troligen begreppet omsorg framför allt med barnomsorg, sjuk- och äldrevård. Här uppstår en slags paradox genom att vi på sätt och vis då åter låter omsorg anta en diffus men administrativ förklädnad.

Var finner vi då omsorg i vardagen, i den mer empatiska betydelsen? Naturligtvis mellan människor som håller av och respekterar varandra. Kanske är det också omsorg att t.ex. blinka när man byter fil eller ska svänga? Kanske är det omsorg att hålla upp dörrarna för sina medmänniskor? Att visa civilkurage? Små vardagsnära handlingar som vi inte alltid tänker på och som det enligt men mening råder stor brist på. Små handlingar som var för sig ter sig obetydliga och oviktiga men betraktade som delar av ett större mönster starkt påverkar vår gemensamma kultur negativt. Eller positivt! Man kan säkert också se dessa handlingar, eller i vissa fall brist på handlingar, som effekter av kulturen. Vad som är hönan och ägget är svårt att säga men är kanske inte heller nödvändigt att avgöra?

Varför vann alliansen makten? Jag är åter krass (läs Alliansen förvirrar mig): tusenlappen! Och, kanske ännu troligare, ledan vid den gamla regeringen och dess påstådda maktarrogans. Ett maktskifte i sig tedde sig nödvändigt för många och när alliansen lockade med sina beten, mer morot än piska, och sina löften att inte förändra i välfärdssverige men väl att införa ett nytt och moraliskt högre stående tonläge och tilltal, ja då var saken klar. Det lät lockande. Inte konstigt men hur har det hittills fallit ut? Var och en får avgöra den saken.

Regeringens/alliansens (vad skriver man egentligen?) ständiga mantra om utanförskap och fler jobb är säkert ett uttryck av omsorg. Jag betvivlar inte det. Samtidigt är det ändå något som skorrar illa och som förvirrar. Jag tror att det handlar om just regeringens/alliansens tonläge och sättet att möta den lilla människan i de stora systemen. Sättet att ”på golvet” praktisera värdet empati i omsorgen. För att själv svara på frågan ovan tycker jag mig ana mer arrogans och brist på respekt än empati och lyssning. Många förefaller kränkta. Det kan vara så enkelt som att kränkningen består av t.ex. alliansens löftesbrott och sådana trillar ju in i rask takt – ”du håller inte vad du lovade mig när jag röstade på dig!” Alliansen verkar mer ha förälskat sig i själva maktskiftet och blivit förblindade av sin ideologiska passion i de stora systemen.

Jag tror inte att det beror på några illasinnade intentioner utan fastmer att (makt)vardagen bjuder på större och mer komplexa utmaningar än en glad, käck och lite naiv allians i valrörelsen gav uttryck för. Men det faktiska utfallet bryr sig inte om några sådana förklaringar.

Något som oroar mig är att dunkla högerkrafter nu tycker sig ha fritt spelrum för sina vildsinta idéer - med eller mot alliansens medvetna vilja. Då menar jag mer tondöva direktörer än rena brunskjortor. Tack och lov finns också motkrafter i mogna direktörer! Men man kan känna ett annat och lite kyligare klimat. Personligen tycker jag det räcker mer än väl med de andra och verkliga klimatbekymren.

Här kommer några länkar till artiklar som jag funnit stöd i hos DN:

Ordförande utan markkontakt (DN 19/12)
Fredrik Reinfeldt bryter löften om sjukvården (DN 19/12)
En skolledare måste ha modet att säga nej (DN 19/12)
Hur kan vi skilja på rätt och fel? (DN 19/12)

En helt annan artikelserie men mycket läsvärd: På väg till sista vilan, Fredric Karén (SvD 18/12)

Inga kommentarer: