Kom och köp, konserverad gröt!

Du sparar i aktier? Du behöver goda råd? Då ska du inte lyssna på mig! I never succeed. Måste vara ren dumhet att jag ändå fortsätter. Eller, hemska tanke, är det girighetens fula tryne som tittar fram? Drömmen om det stora klippet?

Spelar ingen roll vilka goda råd jag än lyssnar till. Goda och goda förresten, men de kommer i alla fall från s.k. experter. Ekonomer. Så fort jag kliver på tåget så går det baklänges. Idag ligger jag väl plus minus noll på Europafonden efter tio, femton år. Skulle ju vara tvärsäkert då jag hoppade på. Kunde bara gå uppåt. Ingen risk alls. Nähä! Just då föll Europa baklänges ner i ett djupt svart hål. Och där har hon i stort kravlat runt sedan dess trots ständiga löften att – nu är hon på gång! Hade inte Prokofjev redan skrivit Peter och vargen så skulle jag göra det! Så i våras satsade jag istället på nån nymodighet, aktieobligationer. Stensäkert. Svenska aktier och den svenska marknaden går ju bara som en dröm! Jomenvisst, det är bara det att alla andra också måste tycka eller drömma att det går bra för att det ska funka! Aldrig att obligationerna ens varit uppe i det värde som jag satte in. Jag börjar bli konspiratorisk. Ser likheter mellan börsen och kedjebrev. Och däruppe i toppen av pyramiden sitter de som håvar in dina och mina surt förvärvade sparslantar. Åtminstone mina. Jag blir lurad vad jag än gör. Vem kan man lita på i denna de bästa av världar?

Som om det inte var nog att mina pekuniära affärer är rena katastrofen så börjar jag undra hur mina pensionspengar förvaltas. De lär ju också satsas i denna bingolottokarusell. Av samma träffsäkra experter väl? Jag vågar aldrig öppna de röda kuverten. Det räcker med miljöeländet för att deppa ner sig.

Jag minns den första sparbanksboken man fick i småskolan som det hette då. Grön och avlång var den och utstrålade solid trygghet. Och spargrisen som var gjord av röd genomskinlig plast och inte det allra minsta liknade en gris. Men vad stolt man var! Man var på väg att bli stor!
I gamla hederliga Kamratposten kunde vi läsa om Spara och Slösa, de två seriefigurerna varav en led av dålig vandel till varnagel åt alla oss som möjligen hade tendenser åt det hållet, det slösaktiga. Den mörka Slösa var förstås den dåliga förebilden. Blond och sparsam skulle man vara som Spara. Ganska hemskt egentligen. Något sånt skulle nog, tack och lov, aldrig gå för sig idag. Dessutom gäller faktiskt raka motsatsen numera. Man är ju till och med illojal om man inte slösar och därmed bidrar till att höja konsumtionen till allas vårt fromma. Kom och köp! Man vill ju inte göra folk arbetslösa. Kom och köp! Köp förresten utsläppsrätter i julklapp så köper man i alla fall nån nytta!

En sak var i alla fall bra då, på den tiden, långsiktigheten! Stabiliteten. Idag går det så fort att man undrar om saker ibland redan har hänt när de egentligen händer. Som på börsen. Fort och fel? En nysning i USA och börsen svimmar av pur förskräckelse här i Sverige. Men vad är detta? Följa John? Har vi inte större integritet? Nej, jag saknar ett hederligt gammalt sparkonto med god ränta. Vad var det för fel på det? Själva sparbanksboken kan jag under viss nostalgisk vånda trots allt avstå ifrån. Sen saknar jag Tage Danielsson som på sitt finurliga sätt säkert hade kunnat reda ut saker och ting åt oss!