Några spridda tankar bara

Nu har det snart lackat färdigt mot jul. Julafton står för dörren – och jag har för en gångs skull läget under full kontroll! Allt är fixat. Nästan i alla fall. Såvida det inte dyker upp nån överraskning vilket det ju kan göra emellanåt. Överraskningarna duggar förresten tätare nuförtiden tycker jag. Undrar vad det beror på? Jag tillbringar också allt mer tid för att leta efter saker här hemma. Mycket försvinner eller lägger sig på alla omöjliga ställen. T.ex. fann jag skiftnyckeln i kylskåpet häromsistens. Vad gjorde den där? Jag har i alla fall slutat anklaga kära sambon för att ständigt gömma mina grejer – sen det visat sig att jag oftast haft fel. Oftast säger jag, för det händer ibland och då kan jag triumfatoriskt utbringa – vad var det jag sa! Känns fint! Min förra och högt värderade chef gömde undan, för ganska många år sedan, några blivande julklappar till barnen. På vinden. Vad jag vet har hon ännu inte återfunnit dem! Hon är sån, gör allt väldigt noggrant och ordentligt! Det straffar sig ibland. Måste ringa och kolla hur många julklappar hon gömt bort i år.

Förresten har min kära bok – Vänern - försvunnit. Det är en stor pampig sak som inte helt lätt bara ramlar ner bakom bokhyllan. Som vi letat! Hur kan en jättebok bara försvinna inom ramen för fyra väggar? Nu har jag gett upp och börjat leta efter en ny på antikvariaten. Utan framgång. Ingen verkar veta vilken bok jag talar om så ibland undrar jag om jag drömt. Men Vänern finns väl ändå? Den har ingen gömt eller drömt bort?

Det blir uppenbarligen en grön jul i år. Åtminstone för oss sörlänningar. Inte mig emot. Ett par centimeter snö är väl okay, så att det blir lite ljusare, men sen kan det räcka. Snöskottning är väl bland den mest meningslösa ansträngning man kan tänka sig? Flytta runt en massa tung snö som ändå försvinner av sig själv vad det lider. Blir liksom inget bestående mervärde kvar av det slitet. Tack och lov har sambon lyckligen förälskat sig i snöslungan så hon sköter det mesta av skottningen – om man nu kan kalla det skottning. Ser rätt festligt ut när hon försvinner i snödimman bakom maskinen. Hon gillar att spruta snön högt och långt. Det mesta hamnar på grannens tomt…. Nackdelen är att de trista och tunga bitarna med skyffel blir kvar till mig.
Men var är plåtslagaren som ska sätta upp snörashindret på taket undrar jag? Så att jag äntligen slipper den tunga och tråkiga gången på långsidan. Det skulle vara gjort för en månad sen! Att man aldrig kan lita på hantverkare.

Funderar för den delen på att skaffa broddar i halkan men tycker att jag ännu är för ung för sådana. Vad då fåfäng? Hur fånigt tyckt som helst men jag vill inte ljuga. Apropå vad det lider så är jag rädd att vintern kommer när våren ska vara här, som förra året, och då kan man snacka om lida! Minns du hur kallt och snögigt det var långt in i april? Skulle förresten inte förvåna om jag av barnen får broddar i julklapp och då måste man ju trots allt skina upp som den sol vi nu saknar. Tack så mycket - precis vad jag önskat mig! Hoppas jag får en ny slips istället!

Nu ska jag ägna resten av dagen åt att laga lite julmat. Gamla Mamma ska slippa slitet i år även om hon är seg som en kärnfura. Och du, glöm inte att kika ut och njut av att det är lite ljusare idag än igår! Bara en sån sak!